...och i Hamra äter man... av: Olle
Finns det något bättre än att äta? Att först vara hungrig och sen bli mätt? Att proppa munnen full av godsaker, tugga och göra magen glad? Jag har svårt att tro det.
I skrivande stund har jag varit vaken en halvtimme och är väldigt hungrig. Alldeles strax kommer jag att förflytta mig, ljudligt kan tilläggas, från min vindsvåning i Hamra (södra Gotland), ner till köket. Där kommer jag att äta frukost, bestående till största del av Lialimpa, ett mörkt, saftigt bröd som trots sin status som utrotningshotad ständigt firar nya triumfer. Upphovskvinnan själv är nämligen gammal och ingen som har försökt har hittills lyckats baka en äkta Lialimpa. Så det gäller att äta mycket medan det går.
Till lunch blir det för det mesta gutespisare, en lokal korv med kanske 2000% mer kött (och fett) än fastländska konkurrenter. Som ni kanske märker, kära läsare, är jag en person som rör mig inom rätt fasta, väl beprövade ramar, som sällan överraska sig själv med en ny maträtt. Kanske gör det mig till en dålig matbloggare, kanske inte!
I sommar har jag i alla fall börjat röra mig i lite mer spännande matkretsar. Hamra Krog har i år valt att anställa undertecknad som sin nye servitör. Jag har gått och oroat mig över detta mest hela våren, men efter ungefär en månad kan jag med nöje förmedla att jag är "som klippt och skuren" (citation needed) för jobbet! I år har vi skippat det helgrillade lammet, den "färska" pastan och annat trams för en komplett overhaul (fint engelskt ord som är roligare än make-over) och en mer central-amerikansk inriktning. Jag kan intyga att maten är otroligt bra och den känns väldigt kul att servera till nöjda gäster (de finaste gästerna som finns!). Samtidigt har vi så klart kvar Kahunaburgaren som är lika god som vanligt! Nog med lovord nu. Det här är en oberoende, ej reklamfinansierad blogg. För det mesta.
Imorgon anländer Jonis, denna bloggs andre bortkomne son, för att smörja kråset och dricka sig styrstångsfull. Och för att äta Louise Valentins förträffliga bakelser. Jag och Louise, kan jag tillägga, var i Visby igår för att lämna hennes mormor på flygplatsen, och sedan äta en "helt okej" (inget vidare betyg) pizza till överpris innanför murarna. Tacka vet jag Hamra.
På tal om Louise måste jag skriva om Hamradagen också, marknaden som vissa tycker är "jättetråkig" (Stella och Ojet). Vi sålde i alla fall, enligt traditionen som min bror Viktor och jag startade för många år sedan, serietidningar och böcker, samt i år två tavlor. Redan innan vi börjat hade vi nallat på växelpengarna för att köpa cola, saffranspannkaka, Burgsviksglass (OMG! OMFG!) samt det mer udda inslaget thai-vårrulle med satay-sås, som lokale patriarkens thailändska fru lagat. Fy sakran, vad gott det var. Jag trodde vi hade handlat upp allt vårt surt förvärvda, men när dagen var slut (jag hade blivit blixtinkallad till krogen) kom Louise förbi och berättade vad vi tjänat. Det var rätt mycket mer än jag föreställt mig. Man kanske skulle öppna prylbod?
Jaja, det räcker för denna gång.
Ha det!
Utsikt över det bördiga Hamra
Ät nu tills ni spricker!
I skrivande stund har jag varit vaken en halvtimme och är väldigt hungrig. Alldeles strax kommer jag att förflytta mig, ljudligt kan tilläggas, från min vindsvåning i Hamra (södra Gotland), ner till köket. Där kommer jag att äta frukost, bestående till största del av Lialimpa, ett mörkt, saftigt bröd som trots sin status som utrotningshotad ständigt firar nya triumfer. Upphovskvinnan själv är nämligen gammal och ingen som har försökt har hittills lyckats baka en äkta Lialimpa. Så det gäller att äta mycket medan det går.
Till lunch blir det för det mesta gutespisare, en lokal korv med kanske 2000% mer kött (och fett) än fastländska konkurrenter. Som ni kanske märker, kära läsare, är jag en person som rör mig inom rätt fasta, väl beprövade ramar, som sällan överraska sig själv med en ny maträtt. Kanske gör det mig till en dålig matbloggare, kanske inte!
I sommar har jag i alla fall börjat röra mig i lite mer spännande matkretsar. Hamra Krog har i år valt att anställa undertecknad som sin nye servitör. Jag har gått och oroat mig över detta mest hela våren, men efter ungefär en månad kan jag med nöje förmedla att jag är "som klippt och skuren" (citation needed) för jobbet! I år har vi skippat det helgrillade lammet, den "färska" pastan och annat trams för en komplett overhaul (fint engelskt ord som är roligare än make-over) och en mer central-amerikansk inriktning. Jag kan intyga att maten är otroligt bra och den känns väldigt kul att servera till nöjda gäster (de finaste gästerna som finns!). Samtidigt har vi så klart kvar Kahunaburgaren som är lika god som vanligt! Nog med lovord nu. Det här är en oberoende, ej reklamfinansierad blogg. För det mesta.
Imorgon anländer Jonis, denna bloggs andre bortkomne son, för att smörja kråset och dricka sig styrstångsfull. Och för att äta Louise Valentins förträffliga bakelser. Jag och Louise, kan jag tillägga, var i Visby igår för att lämna hennes mormor på flygplatsen, och sedan äta en "helt okej" (inget vidare betyg) pizza till överpris innanför murarna. Tacka vet jag Hamra.
På tal om Louise måste jag skriva om Hamradagen också, marknaden som vissa tycker är "jättetråkig" (Stella och Ojet). Vi sålde i alla fall, enligt traditionen som min bror Viktor och jag startade för många år sedan, serietidningar och böcker, samt i år två tavlor. Redan innan vi börjat hade vi nallat på växelpengarna för att köpa cola, saffranspannkaka, Burgsviksglass (OMG! OMFG!) samt det mer udda inslaget thai-vårrulle med satay-sås, som lokale patriarkens thailändska fru lagat. Fy sakran, vad gott det var. Jag trodde vi hade handlat upp allt vårt surt förvärvda, men när dagen var slut (jag hade blivit blixtinkallad till krogen) kom Louise förbi och berättade vad vi tjänat. Det var rätt mycket mer än jag föreställt mig. Man kanske skulle öppna prylbod?
Jaja, det räcker för denna gång.
Ha det!
Utsikt över det bördiga Hamra
Ät nu tills ni spricker!
Att ta ut helgen i förskott av: Olle
Idag spexade jag till det för er skull. Tre hundrafemtiogrammare,
gjorda från scratch, t.o.m brödet är hembakt!
Hamburgare är en institution hos min familj. Jag och min bror fick ALLTID
hamburgare på fredagar! Nu är min bror i Japan och äter bara fisk, så idag lagade
jag denna delikatess på en torsdag (fan tro´t!).
Att ta ut helgen i förskott är annars en favoritsysselsättning! Jag har aldrig känt
att fredagar varit svåra, vare sig jag har pluggat eller jobbat. Det är det korta
avståndet mellan vardagen och helgen som alltid går i ett nafs. Det känns som
en viss fredagsmentalitet förenar alla på en arbetsplats, glädjer och
vänliggör oss, raka motsatsen till resten-av-veckan-mentaliteten som är ett
zombie-drone-i-7 hz-baklänges-nedför-ett-stup-med-spisen-påslagen;
en beskrivning som inte ens är i närheten av hur en av mina arbetskamrater
såg ut när han kom till jobbet, yrvaken sedan tio minuter, med kaffemuggen fastklistrad i handen och med kuddmärken i ansiktet.
Låt oss säga att han gav ett förintat intryck.
Nåväl, jag själv njuter så det förslår av hamburgarna och önskar er alla en trevlig
helg, med totalfylla följt av ett kulinariskt skrovmål, i folkmun kallat fyllekäk!
Ät då det ryker!
En sista liten kortis av Olle
De närmast sörjande samlades på torsdagskvällen
för att skåla till Clifford Lee:s ära. Nå, så seriöst var
det faktiskt inte, men efter en veckas hårt slit på jobbet
är öl gott. Öl är faktiskt jättegott. Inte blir det sämre av
att det serverades gratis popcorn av allas vår favoritkrögare,
Papa (jag hävdar att han borde heta det) på Götgatans stolthet
Papagallos (Gröne Jägaren-fans gör sig icke besvär)!
För närvarande pågår tankearbetet för fullt: en liten specialare
om skolmatskulturen förbereds och jag söker det rätta sättet
att lägga upp det. Lite fult att ta foton inne på skolan, men bildlösa
texter är sällan särskilt slagkraftiga, men å andra sidan, har
du läst så här långt redan, kommer du nog att läsa den också.
Åh, jag har ju knappt berättat om mitt nya jobb! 10 minuter från
min bostad, med cykel (idag klarade jag uppförsbacken, jag
var dock dyngblöt vid framkomsten) så ligger skolan. Jag är
tillsvidare anställd all-round vikarie, som faktiskt är älskad och
uppskattad av såväl barn som vuxna. Där sätter vi punkt, nu
och för evigt, jag skulle aldrig exploatera min arbetsplats i den
här bloggen, bara mitt eget kulinariska förfall!
Gott är nyttigt.
för att skåla till Clifford Lee:s ära. Nå, så seriöst var
det faktiskt inte, men efter en veckas hårt slit på jobbet
är öl gott. Öl är faktiskt jättegott. Inte blir det sämre av
att det serverades gratis popcorn av allas vår favoritkrögare,
Papa (jag hävdar att han borde heta det) på Götgatans stolthet
Papagallos (Gröne Jägaren-fans gör sig icke besvär)!
För närvarande pågår tankearbetet för fullt: en liten specialare
om skolmatskulturen förbereds och jag söker det rätta sättet
att lägga upp det. Lite fult att ta foton inne på skolan, men bildlösa
texter är sällan särskilt slagkraftiga, men å andra sidan, har
du läst så här långt redan, kommer du nog att läsa den också.
Åh, jag har ju knappt berättat om mitt nya jobb! 10 minuter från
min bostad, med cykel (idag klarade jag uppförsbacken, jag
var dock dyngblöt vid framkomsten) så ligger skolan. Jag är
tillsvidare anställd all-round vikarie, som faktiskt är älskad och
uppskattad av såväl barn som vuxna. Där sätter vi punkt, nu
och för evigt, jag skulle aldrig exploatera min arbetsplats i den
här bloggen, bara mitt eget kulinariska förfall!
Gott är nyttigt.
Falukropp i ugn av: Olle
Visst, man kan leva ett tag på nyhetens
behag, men någon gång återvänder alla ting till sin dagliga ordning,
så även här på matbloggen. Ni läsare har säkert längtat, och
det har också jag! Här kommer säsongens första, för min del,
redogörelse för mitt senaste mål mat.
Idag blev det som bilden ovan visar falukorv i ugn, med
klyftpotatis och allsköns grönsaker.
Jag gick till väga så att jag hämtade färskpotatis i vårt förråd
(jo, den är egenodlad på våra gotländska ägor i Hamra!).
Jag lät den, efter obscent nogrann skalning, ligga i kokande
vatten under15 minuter. Ungefär samtidigt eller strax därefter,
snittade jag upp en halv falukorv ungefär halvvägs i hyffsat
likstora avsnitt. Emellan dessa strök jag lite senap och lade,
under stor omsorg och försiktighet, cheddarost, sen rätt in i ugnen
med spektaklet på 225 grader i 25 minuter cirkus.
Efter ungefär halva tiden la jag till en tomat och en morot som
jag skivat och efter ytterligare 5 minuter potatisen,
som kokat färdigt. 10 minuter senare var det klart och när måltiden
lydigt lagt sig på sin plats över en bädd av sallad knäppte jag en bild.
Under min skolgång när jag fortfarande hade hemkunskap
(jag hade specialundervisning tillsammans med skolans bråkstakar
- fråga mig inte varför, det har jag glömt eller förträngt) renderade
mig samma rätt ett MVG. Fantastiskt hårt ämne, hemkunskap!
En sund själ i en sund kropp lämnar ingenting kvar på tallriken!
behag, men någon gång återvänder alla ting till sin dagliga ordning,
så även här på matbloggen. Ni läsare har säkert längtat, och
det har också jag! Här kommer säsongens första, för min del,
redogörelse för mitt senaste mål mat.
Idag blev det som bilden ovan visar falukorv i ugn, med
klyftpotatis och allsköns grönsaker.
Jag gick till väga så att jag hämtade färskpotatis i vårt förråd
(jo, den är egenodlad på våra gotländska ägor i Hamra!).
Jag lät den, efter obscent nogrann skalning, ligga i kokande
vatten under15 minuter. Ungefär samtidigt eller strax därefter,
snittade jag upp en halv falukorv ungefär halvvägs i hyffsat
likstora avsnitt. Emellan dessa strök jag lite senap och lade,
under stor omsorg och försiktighet, cheddarost, sen rätt in i ugnen
med spektaklet på 225 grader i 25 minuter cirkus.
Efter ungefär halva tiden la jag till en tomat och en morot som
jag skivat och efter ytterligare 5 minuter potatisen,
som kokat färdigt. 10 minuter senare var det klart och när måltiden
lydigt lagt sig på sin plats över en bädd av sallad knäppte jag en bild.
Under min skolgång när jag fortfarande hade hemkunskap
(jag hade specialundervisning tillsammans med skolans bråkstakar
- fråga mig inte varför, det har jag glömt eller förträngt) renderade
mig samma rätt ett MVG. Fantastiskt hårt ämne, hemkunskap!
En sund själ i en sund kropp lämnar ingenting kvar på tallriken!
Studentmat
Studentmat har ingenting med det faktum att det är studenter som äter den att göra. Jag bodde hemma samtidigt som jag pluggade en kurs på Stockholms Universitet förra året - då åt jag inte studentmat. Nej, egentligen menar jag ju nyligen-hemifrån-flyttad mat. Nu, hösten 2006 har jag alltså lämnat boet för att landa 100 mil norrut, i luleå. Nu äter jag studentmat.
Nyinflyttad i lägenheten hade jag ett tomt kök att handskas med. Ni som ännu inte har flyttat anar inte hur mkt småsaker det är man bara ta för givet i ett hem. Decilitermått, kryddor, saxar, konservöppnare, kastruller, skärbrädor, diskmedel, mjöl etc. etc. Däremot kan ni säkert ana att studenter inte är särskilt rika, ni lär ha hört begreppet "en fattig student" både en och två gånger.
Hursomhelst, när man ska till att fylla upp sina skafferier vill man ju spara lite på degen, och då blir det lätt ganska nischat. Min kryddhylla bestod av endast vitlökssalt, och köket i allmänhet var anpassat för att göra bacon och makaroner.
Sen, när allt ekonomiskt på något vis har löst sig, gäller det att orka också. Det blir lätt att man har några paradrätter som går att göra på under 10 min och alltid kör på dem. Det är egentligen inget fel på sådana snabba rätter, bara man inser att det finns fler än bara makaroner med köttbullar eller nudlar.
Jag upptäckte undret couscous. Bara att koka upp ganska lite vatten, langa in couset och nån nice buljong och ta bort från plattan direkt, sen stå å fluffa lite med en gaffel och voilá! Till det fräste jag lite gul lök i en panna tillsammans med krossade tomater, basilika och provancekrydda. Purthy nice!
Tänker göra det till ett litet deluppdrag här uppe att komma på fler rätter som går på under 10 minuter, innehåller billiga ingredienser och smakar gott!
Nyinflyttad i lägenheten hade jag ett tomt kök att handskas med. Ni som ännu inte har flyttat anar inte hur mkt småsaker det är man bara ta för givet i ett hem. Decilitermått, kryddor, saxar, konservöppnare, kastruller, skärbrädor, diskmedel, mjöl etc. etc. Däremot kan ni säkert ana att studenter inte är särskilt rika, ni lär ha hört begreppet "en fattig student" både en och två gånger.
Hursomhelst, när man ska till att fylla upp sina skafferier vill man ju spara lite på degen, och då blir det lätt ganska nischat. Min kryddhylla bestod av endast vitlökssalt, och köket i allmänhet var anpassat för att göra bacon och makaroner.
Sen, när allt ekonomiskt på något vis har löst sig, gäller det att orka också. Det blir lätt att man har några paradrätter som går att göra på under 10 min och alltid kör på dem. Det är egentligen inget fel på sådana snabba rätter, bara man inser att det finns fler än bara makaroner med köttbullar eller nudlar.
Jag upptäckte undret couscous. Bara att koka upp ganska lite vatten, langa in couset och nån nice buljong och ta bort från plattan direkt, sen stå å fluffa lite med en gaffel och voilá! Till det fräste jag lite gul lök i en panna tillsammans med krossade tomater, basilika och provancekrydda. Purthy nice!
Tänker göra det till ett litet deluppdrag här uppe att komma på fler rätter som går på under 10 minuter, innehåller billiga ingredienser och smakar gott!
Tända ljus i tomt hus av: Olle
Det är skönt med höst. Det är skönt med mörker. Varmare och
snyggare kläder, en ny säsong med tv-serier och mer tv-spel än
du kan vifta en pinne mot! Det är då jag tänder ljus i köket,
sätter på Ekot och läser DN Kultur så noga att jag inte hejdar
mig förrän jag läst allt av intresse och allt som är ointressant.
Tills SMHI:s land- och sjöväderrapport släppt mig ur sitt grepp och jag tillåts
flytta fram positionerna över mackan och ta en stor tugga.
På hösten kommer två viktiga saker: satsumas och äppelkräm.
Ja, satsumas är de som är surast, men jag gillar det.
Vidare: Maten blir godare, smakar rikare och behövs mer, på våren
behöver man inte äta, på sommaren frossar man, på vintern likaså,
men på hösten längtar jag efter den.
Jag längtar efter samvaron runt matbordet. Jag längtar efter min
familj.
Denna höst har jag dock anledningar att misströsta!
Sedan två veckor tillbaka befinner sig min bror i Tokyo,
för att plugga där i 3 månader (läs hans blogg här:
http://enjapanskhost@blogspot.com).
Mina föräldrars arbetsgivare har på sin kant fått för sig
att mor och far ska ut och kuska runt i världen mer än någonsin.
Snart åker min mamma till Helsingfors för att nästan direkt
dra vidare till Cannes. Pappa han ska till Wien samma vecka,
vilket lämnar mig ensam i huset en vecka. Tur jag får låna ICA-kortet.
Men det är bra att jag har ett jobb iallafall, där kundkretsen är liten i skala,
livlig och´underhållande, där arbetspassen är långa. Det är skönt att komma
hem trött, sätta på datorn, plinka lite på gitarrerna med mina frusna
fingrar, äta glass, och drömma om än kallare platser.
Ja, jag ska dra till fjälls i vinter och jobba långt in på våren.
Det blir säkerligen nya matupplevelser att berätta om (vargfärs och bark!)
men tills dess har jag mycket kvar att avhandla.
Tills dess:
Ät upp maten; torka av borden; ställ upp stolarna; sen får ni gå ut på rast!!
snyggare kläder, en ny säsong med tv-serier och mer tv-spel än
du kan vifta en pinne mot! Det är då jag tänder ljus i köket,
sätter på Ekot och läser DN Kultur så noga att jag inte hejdar
mig förrän jag läst allt av intresse och allt som är ointressant.
Tills SMHI:s land- och sjöväderrapport släppt mig ur sitt grepp och jag tillåts
flytta fram positionerna över mackan och ta en stor tugga.
På hösten kommer två viktiga saker: satsumas och äppelkräm.
Ja, satsumas är de som är surast, men jag gillar det.
Vidare: Maten blir godare, smakar rikare och behövs mer, på våren
behöver man inte äta, på sommaren frossar man, på vintern likaså,
men på hösten längtar jag efter den.
Jag längtar efter samvaron runt matbordet. Jag längtar efter min
familj.
Denna höst har jag dock anledningar att misströsta!
Sedan två veckor tillbaka befinner sig min bror i Tokyo,
för att plugga där i 3 månader (läs hans blogg här:
http://enjapanskhost@blogspot.com).
Mina föräldrars arbetsgivare har på sin kant fått för sig
att mor och far ska ut och kuska runt i världen mer än någonsin.
Snart åker min mamma till Helsingfors för att nästan direkt
dra vidare till Cannes. Pappa han ska till Wien samma vecka,
vilket lämnar mig ensam i huset en vecka. Tur jag får låna ICA-kortet.
Men det är bra att jag har ett jobb iallafall, där kundkretsen är liten i skala,
livlig och´underhållande, där arbetspassen är långa. Det är skönt att komma
hem trött, sätta på datorn, plinka lite på gitarrerna med mina frusna
fingrar, äta glass, och drömma om än kallare platser.
Ja, jag ska dra till fjälls i vinter och jobba långt in på våren.
Det blir säkerligen nya matupplevelser att berätta om (vargfärs och bark!)
men tills dess har jag mycket kvar att avhandla.
Tills dess:
Ät upp maten; torka av borden; ställ upp stolarna; sen får ni gå ut på rast!!
Festivalmat Av:Jonatan
Hösten är här och OLLE&JONIS ÄTER MAT gör en storstilad comeback. Allt eftersom att de ljusa timmarna blir färre och ytterkläderna blir tjockare glömmer/förttränger vi sommarens festivalupplevelser. Men varför inte gräva upp lite gamla lik med en försenad festivalmatskrönika!
Det är ett jäkla surr runt varje festival. Knarkare i hatt som trillar av scenkanten eller happy-campers som försöker bli av med den sista blodhalten i alkoholomloppet. Men allra viktigast är ju egentligen, givetvis, födan!
När man plötsligt befinner sig i sunkets frizon undrar man, vad ska jag stoppa i mig? Somliga riggar spritköket, medan andra bara minns hur det smälte tillsammans med tälten och humören året innan. Jag hör till de andra, och tar en sväng förbi de olika matstånden:
- Tex-mex
Aptitmänniskor - beware! Smaken är visserligen oftast godkänd, men potionerna är så små att knyttet skulle gå hungrig efteråt.
- Langos
Paradrätt för festivaler. Första halvan är ganska god, sen inser man att magen är full med deg och gräddfil.
- Hamburgare
Kan variera något fruktansvärt från festival till festival. Men i regel får du betala mycket för lite.
- Vegetariska endevours
Är det ibland ganska glest med. Vegetarianerna springer omkring o pressar pommes istället. Men på arvika festivalen där alla alternative kids of stockholm hänger brukar man kunna hitta en del klart godkända alternativ, men som kräver en viss börs.
- Wok
Wok är bra nära den ultimata festivalmaten egentligen, innehåller det mesta, har smak även för en alkoholbedövad tunga och BÖR inte kosta så mkt. Dessvärre är det festival och överpriserna infinner sig. Men ändå, wok kan vara något. Kvallan varierar i vanlig ordning från festival till festival.
- Köttmackor
Köttmackor är ett samlingsnamn jag utfärdat på olika bröd med kött i, typ. Hultsfred har grekiska grillspett och Wacken har kött-med-bröd (wacken-steak) för att dra två exempel. Dessa är ganska dyra, men också ärliga - man vet hur mkt kött som ingår för pengarna.
- KNOBI
Endast sprungit på i tyskland. Vitlöksbröd, som ibland kommer med ost eller ost och salami. Fruktansvärt gott, inte så dyrt, men kan lämna en dålig mage.
Här hade vi alltså några alternativ. Men jag vill passa på att lägga in en instickare, lite fritt citerad information från Lars Garpenhag:
- Festivalmat går i sässonger. Är hamburgarståndet det ultimata Roskilde 2004 så är det dömt att smaka skit 2005.
Vad kan detta bero på? Kanske har man gått och laddat ett helt år för att äta en roskildeburgare (ett år under vilket man ätit kvallitativ icke-festival-mat) för att sedan få sina förväntningar kraftigt understigna? Hursomhelst, gå efter principen att en festivalrätt håller en sässong, inte mer.
Det var allt för den här gången. Jag återkommer med fler avslöjanden under hösten 2006!
Ät, ät, ät!
Det är ett jäkla surr runt varje festival. Knarkare i hatt som trillar av scenkanten eller happy-campers som försöker bli av med den sista blodhalten i alkoholomloppet. Men allra viktigast är ju egentligen, givetvis, födan!
När man plötsligt befinner sig i sunkets frizon undrar man, vad ska jag stoppa i mig? Somliga riggar spritköket, medan andra bara minns hur det smälte tillsammans med tälten och humören året innan. Jag hör till de andra, och tar en sväng förbi de olika matstånden:
- Tex-mex
Aptitmänniskor - beware! Smaken är visserligen oftast godkänd, men potionerna är så små att knyttet skulle gå hungrig efteråt.
- Langos
Paradrätt för festivaler. Första halvan är ganska god, sen inser man att magen är full med deg och gräddfil.
- Hamburgare
Kan variera något fruktansvärt från festival till festival. Men i regel får du betala mycket för lite.
- Vegetariska endevours
Är det ibland ganska glest med. Vegetarianerna springer omkring o pressar pommes istället. Men på arvika festivalen där alla alternative kids of stockholm hänger brukar man kunna hitta en del klart godkända alternativ, men som kräver en viss börs.
- Wok
Wok är bra nära den ultimata festivalmaten egentligen, innehåller det mesta, har smak även för en alkoholbedövad tunga och BÖR inte kosta så mkt. Dessvärre är det festival och överpriserna infinner sig. Men ändå, wok kan vara något. Kvallan varierar i vanlig ordning från festival till festival.
- Köttmackor
Köttmackor är ett samlingsnamn jag utfärdat på olika bröd med kött i, typ. Hultsfred har grekiska grillspett och Wacken har kött-med-bröd (wacken-steak) för att dra två exempel. Dessa är ganska dyra, men också ärliga - man vet hur mkt kött som ingår för pengarna.
- KNOBI
Endast sprungit på i tyskland. Vitlöksbröd, som ibland kommer med ost eller ost och salami. Fruktansvärt gott, inte så dyrt, men kan lämna en dålig mage.
Här hade vi alltså några alternativ. Men jag vill passa på att lägga in en instickare, lite fritt citerad information från Lars Garpenhag:
- Festivalmat går i sässonger. Är hamburgarståndet det ultimata Roskilde 2004 så är det dömt att smaka skit 2005.
Vad kan detta bero på? Kanske har man gått och laddat ett helt år för att äta en roskildeburgare (ett år under vilket man ätit kvallitativ icke-festival-mat) för att sedan få sina förväntningar kraftigt understigna? Hursomhelst, gå efter principen att en festivalrätt håller en sässong, inte mer.
Det var allt för den här gången. Jag återkommer med fler avslöjanden under hösten 2006!
Ät, ät, ät!
Bringing it all back home Av: Olle
Nu är det dags.
Berg har rämnat,
floder har svämmat över,
Madonnastatyer har gråtit - till synes förgäves.
Men inte längre.
Nu är det dags.
Man skulle kanske tro att jag inte har ätit något på snart ett halvår,
eftersom ingen har kunnat läsa om det här på Olle & Jonis äter mat.
Det stämmer!
Uppehållet blev långt, så långt att jag i min hunger glömde bort lösenordet, vilket
ledde till ökad svält och minskad livslust.
Genom en ingivelse mindes jag det helt plötsligt och då
kände jag, för första gången på ett halvår, att aptiten fanns där igen!
Jag tänkte att nu är det dags!
Och nu är det dags.
På edra platser; färdiga; ÄT!
Berg har rämnat,
floder har svämmat över,
Madonnastatyer har gråtit - till synes förgäves.
Men inte längre.
Nu är det dags.
Man skulle kanske tro att jag inte har ätit något på snart ett halvår,
eftersom ingen har kunnat läsa om det här på Olle & Jonis äter mat.
Det stämmer!
Uppehållet blev långt, så långt att jag i min hunger glömde bort lösenordet, vilket
ledde till ökad svält och minskad livslust.
Genom en ingivelse mindes jag det helt plötsligt och då
kände jag, för första gången på ett halvår, att aptiten fanns där igen!
Jag tänkte att nu är det dags!
Och nu är det dags.
På edra platser; färdiga; ÄT!
P:zza!
Pizza i ugn, 12 minuter, pastasås ist. för krånglig tomatsås
Idag hade jag sista lektionen i Latin för terminen, och hur kan man
bättre fira det än med PIZZA hos Robin?
Min vän Robin är en frejdig pizzabagare och lyckades faktiskt med konst-
stycket att göra mig mätt!
På min del av pizzan valde jag färskpotatis, vilket var helt ljuvligt!
Andra pålägg var parmaskinka och tonfisk (geez! på robins sida såklart)
och dansk ost samt körsbärstomater!
Efter pizzan satt vi utslagna en längre stund, innan jag föreslog Robin att
han skulle vinna pengar på triss för att ha råd med sin resa till Barbados.
Han vann inte. Trots extra VM-skrap.
Vi gick på en utmärkt promenad och jag lät mig fotograferas i en myrstack.
(praktiskt taget.) Finns att beskåda på:
http://komponisto.bilddagboken.se/ (8:e juni)
På ett annat hörn av min intressesfär så är det mkt som händer. Världens
bästa morfar är sjuk och ligger inne på sjukhus, vilket gör att vi inte kan
åka till Gotland så tidigt som vi trodde. Tråkigt på alla sätt och vis, men
jag hoppas att det löser sig.
Vidare önskar jag alla som läser får sina drömmar uppfyllda gällande
VM, även om läget är dåligt (Isaksson sjuk!)
Gapa stort!
In the mood for fish Av: Olle
I en inte allt för stor stad kan allt hända!
Ikväll var jag och fluktade X-Men 3 med farsan och Victoria.
En popcorn och en inte-så-naturlig Festis slank ned med lätthet,
men filmen i sig var svårare att svälja.
<SPOILER!>
Om man ska göra Phoenix-storyn får man bannemig filma den på
baksidan av månen som i serien också! Pratig och händelsefattig film,
med få ljuspunkter.
</SPOILER!>
Behöver jag nämna att far min somnade in efter en halvtimme?
Nå, det var iaf trevligt att gå på bio!
På vägen hem hörde vi en barnfamiljs idoga tjatter och prat om pizza och sushi,
och farsan fick väl samma idé som jag och tyckte att en pizza skulle väl inte
sitta helt fel. Jag fick byta till sushi! Sagt och gjort, vi parkerade utanför Ichi Sushi
vid Stora Mossen, och vem sitter inte där om inte Abramis Brama-Uffe!
Jag bestämmer mig genast för att hälsa, vilket kunde ha slutat inte helt
friktionsfritt. Uffe är, för er som inte känner till det, nämligen en så hård
70-talsrockare att han inte har någon högerhand - han har en krok! Detta
kände jag givetvis till och hälsade med vänsternäven.
Uffe visade sig vara riktigt trevlig, vilket jag anat från de otaliga
Abramis-framträdanden jag sett genom åren. Han tyckte det var kul att
jag var en fan, och att jag hade slitit ut två t-shirts. Jag passade på att
göra lite fulreklam för mitt band och att vi kanske ska spela in med
Joppe från Backdraft ("-Ah, Joppe, trevlig prick!") och fick reda på en hel del
inifrån Abramis Brama-lägret. Nyss hemkommen från en Oslo-spelning skulle
han kurera sig med lite japanskt.
Nu får jag sluta låta som Hänt Extra, men hur ofta händer sånt här? Jag
känner att jag har halva foten inne i Sthlms skäggmaffia!
Efter det här oväntade mötet smakade sushin nästan lika bra som braxen.
Nå, smörj nu kråset, så hörs vi snart!
PS: Kolla in Abramis Brama, hårdrock på svenska.
Olle rekommenderar!
Ikväll var jag och fluktade X-Men 3 med farsan och Victoria.
En popcorn och en inte-så-naturlig Festis slank ned med lätthet,
men filmen i sig var svårare att svälja.
<SPOILER!>
Om man ska göra Phoenix-storyn får man bannemig filma den på
baksidan av månen som i serien också! Pratig och händelsefattig film,
med få ljuspunkter.
</SPOILER!>
Behöver jag nämna att far min somnade in efter en halvtimme?
Nå, det var iaf trevligt att gå på bio!
På vägen hem hörde vi en barnfamiljs idoga tjatter och prat om pizza och sushi,
och farsan fick väl samma idé som jag och tyckte att en pizza skulle väl inte
sitta helt fel. Jag fick byta till sushi! Sagt och gjort, vi parkerade utanför Ichi Sushi
vid Stora Mossen, och vem sitter inte där om inte Abramis Brama-Uffe!
Jag bestämmer mig genast för att hälsa, vilket kunde ha slutat inte helt
friktionsfritt. Uffe är, för er som inte känner till det, nämligen en så hård
70-talsrockare att han inte har någon högerhand - han har en krok! Detta
kände jag givetvis till och hälsade med vänsternäven.
Uffe visade sig vara riktigt trevlig, vilket jag anat från de otaliga
Abramis-framträdanden jag sett genom åren. Han tyckte det var kul att
jag var en fan, och att jag hade slitit ut två t-shirts. Jag passade på att
göra lite fulreklam för mitt band och att vi kanske ska spela in med
Joppe från Backdraft ("-Ah, Joppe, trevlig prick!") och fick reda på en hel del
inifrån Abramis Brama-lägret. Nyss hemkommen från en Oslo-spelning skulle
han kurera sig med lite japanskt.
Nu får jag sluta låta som Hänt Extra, men hur ofta händer sånt här? Jag
känner att jag har halva foten inne i Sthlms skäggmaffia!
Efter det här oväntade mötet smakade sushin nästan lika bra som braxen.
Nå, smörj nu kråset, så hörs vi snart!
PS: Kolla in Abramis Brama, hårdrock på svenska.
Olle rekommenderar!
Hur ska händerna hinna skriva, när magen skriker mata! Av: Olle
Återhämtning: Hallontårta, Oscar II:e, Spenatsoppa och plättar.
Igår var jag hos en frisör.
Jag blir aldrig mer missnöjd än när jag klippt mig hos frisör.
Och när jag inte blir nöjd så blir jag irriterad och när jag blir irriterad så
börjar saker gå fel. Den världsvane blir en turist och det som vanligen är
självgående blir svårt att genomföra. Jag brukar räkna mig själv som en rätt
världsvan flanör, med allt vad det innebär. Jag kan föra mig, skulle jag vilja
påstå!
Besök hos frisören leder alltid ofelbart till att jag blir klumpig och tafatt.
Inte bara för att jag går och speglar mig i fönster men också
för att jag tror att alla jag möter tittar anklagande på mig och mitt hår!
Igår lyckades jag nästan fälla en cyklist och jag misslyckades totalt med att
gå på bussen. Jag fick faktiskt inte åka med! Jag vet inte hur det gick till.
Men det värsta med att gå till frisören är att det alltid, alltid sker på impuls,
och sen när det väl är klippt så är det! Då saknar jag det gamla. Min far har förstått
det här. Han har inte gått hos en frisör sen 1967!
Men sen blev det tårtkalas hos Oskar! Det är kul och gott med tårta! Dessutom
spisades ett par varmkorvar, och DESSUTOM Sushi! Vilket var extremt gott. Inga
bilder på det än dock!
Idag åt jag spenatsoppa och plättar, tillredda av min ömma moder!
Magen känns bra nu. Imorgon blir det hamburgare! Look forward to it!!
Smaklig måltid!
Pipmuggsexposé av: Olle
Varför sluta använda den?
En förhoppningsvis återkommande del av Olle&Jonis äter mat
kommer att ta upp olika hushållsattiraljer och varför vi inte
kan leva utan dem.
Först ut: Pipmuggen!
Hur ska jag någonsin kunna sluta använda min barndoms
gamla pipmuggar, dessa underbara muggar i hårdplast tillverkade
av Gustavsberg som står emot vilken stöt som helst, och dessutom
har visat sig osårbara i fråga om både köld och hetta!
Mina damer och herrar, den har två öron att hålla i, vilket ger den en
stor svängradie, gör den omöjlig att tappa och omöjlig att
slita ögonen ifrån.
(Vissa anser att den är "psykande" men det är fan inte ens
i närheten av korvtårta!)
När jag var liten förmedlade denna skapelse välling och
glass. Det gör den fortfarande, men själva "pipen" har fått
vika hädan, annars hade jag framstått som ytterst tragisk!
Eat together, die alone!
Den här exposén var färdigskriven och redo att publiceras när
blogg.se och dess "användarvänliga" gränssnitt kraschade,
sen dess har det varit svårt att finna tid och motivation att göra
nya inlägg, men jag känner på mig att en ny vind blåser in från öst!
Hårdpackad marabou Av: Jonatan
Jag vet att Olle är en av de få människorna som faktiskt inte gillar choklad. Därför axlar jag utan pardon rollen som chokladanalytiker här på Olle&Jonis äter mat. Hursomhelst, jag upptäckte idag hur otroligt hårt packad en maraboukaka är. Vän av choklad vet att man lätt kan sluka iaf en halv stor marabou chokladkaka, sisådär en 5-6 rader går ner rakt av. Hursomhelst, på sistone har jag börjat smälta choklad i vissa sammanhang, t ex för att ha på pannkakan (fatty-biz!) Jag har märkt att endast en(1!) rad från en marabou kaka räcker till ett ganska rikt lager choklad över en hel, stor, pannkaka. Sålledes känner jag mig lite lurad. Marabou har fått i mig en massa choklad i onödan, jag hade kunnat smälta och optimera.
Smält och optimera!
ps. min kamera fungerar fortfarande inte, och idag orkar jag inte ladda ner någon bild jag hittar på google.se, budskapet får tala för sig själv!
Smält och optimera!
ps. min kamera fungerar fortfarande inte, och idag orkar jag inte ladda ner någon bild jag hittar på google.se, budskapet får tala för sig själv!
Rörelseförhindrande sysselsättning av: Olle
Lasagne - ur två perspektiv
E3 - Electronic Entertainment Expo, världens största tv-spelsmässa pågår
just nu i Los Angeles under ett par hektiska dagar. När jag var liten var en av
mina drömmar att få åka på just denna mässa (vem försöker jag lura, jag
vill fortfarande åka dit!), men nuförtiden kan man se allt tillverkarna har att
erbjuda på internet. Och det är mycket. Det känns som om hela min dag har
gått till att slaviskt följa varje liten uppdatering och att se varenda usel filmsnutt,
hur dålig kvalitet den än varit i! Tisdagar är också tv-seriernas stora dag, med
nya avsnitt av 24, Prison Break, Sopranos, Family Guy, American Dad och
Simpsons. Jag såg även klart Hornblower, ivrigt ätandes glass (för min
förkylning!).
Denna rörelseförhindrande sysselsättning har försatt mig i en lite för skön
sits. Jag får ofta höra att jag blir försoffad här hemma i all min ledighet och
av sjukdomars anledning. Jag är visserligen jättesjuk, men nu är tider
av tröst förbi, och dagar av möda och hårt slit skall få ta sin rättmätiga tid i
anspråk!
För att snabbt följa upp detta beslut slösade jag inte dyrbar tid på timmar av
matlagning utan gjorde, likt den moderna människan bör, skall, måste göra;
en lasagne av mikrovågor, på en bädd av nyttiga, frodiga och gröna grönsaker.
Ta tills ni skäms!
Leka med mat av: Olle
Makaronipudding i traditionellt Pacman-utförande
Nej, jag vet att man inte får leka med maten, men då och då kan det vara kul.
Det finns givetvis exempel på när matlekar kan bli riktigt vidriga, som i
högstadiets skolmatsal eller traditionen med den äppelätande julgrisen.
Att tävla i mat hör delvis till denna kategori; vad är det för kul med att kunna
stoppa i sig femtielva kokta med brö´ eller dricka en 1,5 liters cola på 11 sek,
(bara för att vinna en till), kan man fråga sig!
Det gäller att ta bort de tre P:na: prestation, pretention och perversion och
koncentrera sig på kvalitativt ätande. Man ska inte äta snabbt, eller med ett
storslaget och vansinnigt mål, eller under så grisiga former som möjligt. Lek
med mat är för mig och Jonis att blanda oväntade maträtter med varandra,
men inte tills det blir för löjligt, att äta gott under uppsluppna former och att
aldrig, aldrig kasta mat. Den är till för att ätas! Tävlar gör vi egentligen aldrig
fastän vi ibland säger att vi gör det. Det handlar om att äta sig mätt!
Äta för mkt blir ingen glad av (det händer givetvis) och vi hånar aldrig någon
som är liten i maten. Men däremot hyllar vi den som äter mycket god mat!
Slutligen, när jag skojfriskt påstår att dagens makaronipudding (med kokt
skinka, ej bacon) föreställer Pacman är väl bara ett prov på att jag är full av
överraskningar! Eller att jag är inkonsekvent i mina värderingar... Oh, well!
Ät nu frukost, jag vet att det finnns många där ute som inte gör det!
En frukost om dagen håller hungern borta under förmiddagen, som vi
brukar säga när Olle & Jonis äter mat!
Mangia!
